Har nu läst ut dessa tre böcker ifrån
SIS ungdomar. Så otroligt fina, djupa och starka tankar.

Första bilden: tre böcker,2003, 2010 och 2011.

Andra bild: text ifrån boken:ÄNGEL 2011

Om föräldrarna till en person som är under 18 år av någon anledning inte kan ge den unge det stöd han eller hon behöver, eller om den unge själv lever ett destruktivt liv med exempelvis missbruk eller kriminalitet, kan den unge tas om hand enligt lagen om vård av unga, LVU.

Det krävs att missförhållandena gör att det finns stor risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas, och att den vård som behövs inte kan ges på frivillig väg.

Vård enligt LVU kan komma i fråga när frivilliga lösningar inte är tillräckliga, och innebär att föräldrarnas rätt att bestämma över barnet begränsas. Det finns två huvudfall när vård enligt LVU kan bli aktuell:

• när brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet innebär en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas (detta är de så kallade miljöfallen)
• när den unge utsätter sig för påtagliga risker genom missbruk, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende (detta är de så kallade beteendefallen)

Personer som är under 18 år kan få vård enligt LVU. Den som har fyllt 18 men inte 20 år kan få vård enligt LVU i de så kallade beteendefallen om det är lämpligare än annan vård.

Kommunens socialnämnd lämnar en ansökan till förvaltningsrätten om att en ung person ska tas om hand enligt LVU. Förvaltningsrätten prövar sedan målet och beslutar om den unge ska tas om hand eller inte. I akuta lägen kan socialnämndens ordförande besluta om ett omedelbart omhändertagande, men det måste sedan bekräftas av förvaltningsrätten inom en vecka från den dag då beslutet fattades.

Rättegången

Domstolen kallar alla berörda till en muntlig förhandling. Det är i regel en juristdomare och tre nämndemän som dömer. De flesta förhandlingar på domstolar i Sverige är offentliga, men i mål om tvångsvård är det vanligt att domstolen beslutar om så kallade stängda dörrar. Det innebär att allmänheten och andra som inte är direkt personligt berörda inte får vara närvarande i rättssalen.

Offentligt biträde

Om det blir aktuellt att tvångsomhänderta en ung person för vård, kan den unge samt dennes vårdnadshavare få ett så kallat offentligt biträde. Det är domstolen som beviljar ett offentligt biträde, och han eller hon tar tillvara den unges eller vårdnadshavarens intressen i målet. Tag kontakt med domstolen om du vill veta mer.

Hur ser vården ut?

Det är kommunens socialnämnd som bestämmer hur vården ska ordnas och var den unge ska bo under vårdtiden. Vården inleds alltid utanför den unges eget hem. Den unge kan till exempel få bo i ett familjehem eller på en kommunal eller privat institution.

Socialnämnden kan också begära att den unge ska få en plats på ett av Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem. Där reder personalen tillsammans med den unge ut hans eller hennes problem och bakgrund, och gör en individuell behandlingsplan. En tydlig skillnad mellan SiS särskilda ungdomshem och andra typer av institutioner är den höga personaltätheten inom SiS och tillgången till låsbara platser.

Hur överklagar jag?

Förvaltningsrättens beslut om att omhänderta en ung person kan överklagas till kammarrätten. Inget prövningstillstånd krävs för att kammarrätten ska ta upp ett sådant överklagande.

Det står i förvaltningsrättens dom inom vilken tid och till vilken kammarrätt du ska överklaga. I överklagandet ska du skriva vad du är missnöjd med i förvaltningsrättens dom, och på vilket sätt du vill att den ska ändras. Du ska alltid skicka in överklagandet till den förvaltningsrätt som meddelat domen.

Allting är hittat på: http://www.domstol.se/Myndighetsbeslut/Mal-i-forvaltningsdomstol/Tvangsvard/Vard-av-unga/

LVU-vård av flicka utreds

Den 15-åriga flickan var placerad på ett behandlingshem i Jönköping. Medan hon bodde där träffade hon den man som senare misstänks ha våldtagit henne. Länsstyrelsen har riktat skarp kritik mot socialnämnden, bland annat för att en annan flicka utvecklade ett drogmissbruk under vårdtiden på samma behandlingshem

15 april 2009 kl 16:36, uppdaterad: 15 april 2009 kl 20:59

Fallet med den 15-åriga flicka som tog sitt liv i förra veckan … dagen innan hon skulle berätta för tingsrätten om våldtäkterna hon ska ha utsatts för – har fått stor uppmärksamhet.

Åklagaren lade efter flickans död ner åtalet mot den misstänkte 42-årige mannen.

Samtidigt kommer uppgifter om brister i vården på det behandlingshem där flickan bodde när hon träffade mannen.

Flickan var tvångsomhändertagen enligt LVU, lagen om vård av unga. Hon placerades på behandlingshemmet Lövingstorp i Jönköping.

Redan i juni förra året riktade länsstyrelsen kritik mot socialnämnden i Jönköping för behandlingshemmets brister. Vid en inspektion upptäckte länsstyrelsen att dokumentationen om flickorna förvarades på ett olämpligt sätt.

I samband med inspektionen intervjuades personalen och föräldrarna. Då kom det fram att en av flickorna hade ett pågående missbruk.

Fallet granskades och det visade sig att flickan använde behandlingshemmet som ett övernattningsställe, att hon använde droger och att personalen visste inte vilka hon umgicks med.

Länsstyrelsen riktade skarp kritik mot socialnämnden som beslutade om en nedläggning av hemmet. Vid årsskiftet lades verksamheten vid Lövingstorp ner.

Bo Samuelsson, chef på individ- och familjeomsorgen i Jönköping, säger till SvD att kommunen hade uppmärksammat bristerna på behandlingshemmet under en längre tid.

–Det fanns en ganska svag vuxennärvaro trots att enheten var väl bemannad. Det gav ungdomarna utrymme för fri vistelse ute. De kunde vara på stan och ibland i olämpligt sällskap där sprit och droger förekommit, säger han.

Nu ska socialtjänsten i Jönköping snabbutreda handläggningen av den 15-åriga flickans ärende. Även länsstyrelsen ska utreda hanteringen av fallet. Bland annat ska man granska hur LVU-vården på behandlingshemmet har genomförts. Fallet har anmälts till JO samt till Socialstyrelsen.

 

Artikel hämtad från: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lvu-vard-av-flicka-utreds_2739077.svd

Vad innebär LVU?

Den här lagen verkar vara stiftad i ett gott syfte. Tyvärr finns det utrymme att missbruka lagen, vilket görs regelbundet enligt vissa. Förmodligen stiftades lagen för att det fanns ungdomar i behov av tvångsomhändertagning och vård. Ungdomshemmen skapades troligtvis för att dessa ungdomar skulle få behandling och en trygg miljö istället för att sitta i fängelse. Den anonyme unge mannen på Stigby ungdomshem som intervjuades, hade blivit tvångsomhändertagen ett flertal gånger sedan tretton års ålder. Han hade bott i ett flertal fosterfamiljer och varit intagen på Stigby och andra ungdomshem till och från i ett antal år.

Han ansåg att tvångsomhändertagandet och boendet på hemmet inte hjälpte honom, då han aldrig träffade någon som förstod honom. Enligt den unge mannen berättade personalen för de omhändertagna på ungdomshemmet att deras beteende var felaktigt, men de försökte aldrig sätta sig in i den intagnes situation.

Mer sympati hade kanske fått denna kille att ha en positivare åsikt om tvångsomhändertagande och ungdomshem.

Å andra sidan kan man hoppas att det finns ett flertal ungdomar som tycker att tvångsomhändertagandet och boendet på ungdomshem har hjälpt dem till ett bättre liv. Om detta är fallet har man åtminstone lyckats hjälpa några ungdomar i nöd med hjälp av lagen.

Man kan ifrågasätta tanken med att flytta ungdomarna ifrån deras hemort, familj, släkt och vänner. Hjälper det eller förvärrar det situationen när man gör något så drastiskt som att inkräkta på en persons integritet?

Att flyttas från sin uppväxtort och familj är självklart ett trauma. Dock kan det hjälpa personen i fråga att komma till en annan miljö som förhoppningsvis kan erbjuda mer trygghet och ”bättre” umgänge.

Tidigare kanske man har haft umgänge med andra ungdomar med problem vilket kan förvärra ens egen situation. Flyttas man därifrån kan detta vara en chans för livet att våga förändra sitt beteende och en chans att skapa sig ett tryggare liv.

Negativa konsekvenser för individen

Det verkar vara svårt att finna information om hur barnen egentligen mår under behandlingstiden. I de texter som lästs har ingen information uppkommit om hur det är för ungdomen under tiden på ungdomshemmet. Det enda som kan läsas om är vad de behandlas för. Vad händer egentligen under behandlingstiden då vissa som behandlats på hemmen är så negativa emot dem? Man undrar och finns det något svar. Mycket inom detta område verkar ske bakom stängda dörrar, vilket ger upphov till oro, speciellt då man läser att lagen ibland missbrukas. Då till och med Barnkommissionen kritiserar lagen undrar man om den är bra för individen som omhändertas genom den. Vad händer när en intagen ungdom fyller arton år eller i vissa fall tjugoett och inte längre får behandlas med ungdomsvård? Det verkar vara svårt att hitta fakta om detta ämne, och det kan vara därför många anser att det finns många negativa konsekvenser för individen. Om det hade varit lättare för omgivningen att hitta statistik och eventuella uppföljningsprogram, hade lagen kanske inte kritiserats lika mycket.

Man tvångsomhändertar ungdomar och drar dem ifrån sina föräldrar. Hur nyttigt är det och vad ger socialtjänsten rätten till att överta vårdnaden över ett barn? Som nämnt i faktadelen lär barnen få trauman för livet genom detta.

I vissa fall är föräldrarna problemfria men barnen har hamnat i fel umgänge och har till exempel ett destruktivt beteende. Varför ska föräldrarna straffas för detta och varför ska socialen ta över rollen som vårdnadshavare och inte låta barnets biologiska föräldrar få vara det?

Detta är en fråga som ständigt diskuteras i media angående LVU och Socialtjänsten. Frågan är viktig då den så djupt inkräktar på både den berörda ungdomens och dess familjs integritet.

Hur man kan bestämma att ett barn kan bli hämtat utan förvarning av polis eller socialtjänst är helt fel enligt många. Genom detta ger man både barnet, föräldrarna och familjen i helhet en stämpel och en utsatthet i samhället. Rykten sprider sig snabbt i skolor och mindre samhället.

Föräldrarna påverkas oerhört mycket och frågan är hur man går vidare i livet efter att ens barn blivit hämtat utan förvarning? Att mista rollen som vårdnadshavare över sitt egna biologiska barn är en oerhört djup sorg och inte nog med detta får de heller inte träffa sitt barn när de vill.

Om man växer upp med opassande föräldrar är det kanske bättre att leva på ett hem där folk faktiskt bryr sig och man har chansen att få börja om i livet. Alltså för självklart LVU mycket bra med sig också.

Oavsett om man verkligen behöver hjälp av LVU kan det bli negativt då man lätt kan förlora kontakten med ens föräldrar och släkt. Även om föräldrarna kanske inte anses vara de bästa vårdnadshavarna så tror jag ändå att det är viktigt att behålla kontakten med ens biologiska föräldrar.

Inte nog med att barnen dras ifrån sina föräldrar, de får även ofta flytta runt bland olika ungdomshem och fosterfamiljer. Det ständiga flyttandet och att aldrig finna en trygghet tror jag skadar barnet allvarligt. I tidig ålder och även i tonåren tror jag att det är viktigt för barnet/ungdomen att finna en trygghet i livet att veta att man har ett fast hem.

Den unge mannen som intervjuades från ungdomshemmet berättade även att han aldrig fått den tryggheten andra barn och ungdomar har. Han saknade känslan av att kalla något hemma och att få ”åka hem”. Han har alltid flyttats runt mellan olika människor och aldrig vetat hur länge han får stanna. De gånger han faktiskt fått åka till sina riktiga föräldrar vet han inte hur länge han får stanna. Detta innebar för honom att han aldrig gjorde sig tillrätta någonstans.

Precis som den intervjuade unge mannen ansåg, tror även jag att om det fanns mer tid för personalen på ungdomshemmet att lyssna på, och försöka förstå de boende, skulle säkert tiden på ungdomshemmen vara mer givande. Jag anser att det är viktigt att försöka förstå, och visa sympati för de intagna när man jobbar på ett ungdomshem. Jag tror säkert att de som arbetar på dessa hem gör sitt bästa, men att deras välmenande ord och handlingar ibland missförstås av ungdomarna. Ett exempel var den intervjuade mannen som ansåg att personalen bara försökte få de intagna att känna sig skyldiga.

Mycket handlar antagligen om att försöka få den unga anse att vården är betydelsefull. Det är svårt att få vården att hjälpa om den unga inte förstår att behandlingen är meningsfull. Alltså är det viktigt att personalen på bästa sätt försöker förmedla vikten av att vara på behandlingshemmet, trots att det mesta kanske känns tungt för ungdomarna.

Hur hade samhället sett ut om LVU inte hade funnits?

Min åsikt är att LVU är en viktigt lag som hjälper många utsatta barn och ungdomar. Som med mycket finns det en baksida även med LVU men troligtvis väger fördelarna över nackdelarna.

Om denna lag inte funnits hade vi nog sett mer kriminalitet och en större psykisk ohälsa bland de unga i Sverige. Detta då fler hade levt i destruktiva miljöer.

I min uppsats som jag valt att inte publicera på grund av att jag inte vill att någon kopierar den inriktade jag på mig att skriva om negativa konsekvenser för individen med lvu. Här nedan kommer info från wikipedia som beeättar kort om kritiken och i stort sett det jag skrivit om i min uppsats.

Kortfattat från mig:

• Många föräldrar och även utomstående personer anser att lagen missköts och att barnen nte tas om hand på rätt sett.
• Ett stort kritik oment är bland annat att man anser att barnen förlorar kontakt med både släkt, familj och vänner. är detta tillåtet?
• Att flytta barn från deras hemort och framförallt tvångsomhänderta dem från skolan, är det rätt?
• Många anser att hemmen behöver förbättras på ånga sett.

Kritik mot lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga kommer från flera håll. Kritik har riktats mot att omhändertaganden sker alltför lättvindigt. Ett kritiskt reportage gjordes av tyska Der Spiegel år 1983 där man talade om kindergulag eller det nätverk av fosterhem och institutioner där omhändertagna barn placeras. Bo Vinnerljung doktorerade på avhandlingen "Fosterbarn som vuxna" och har hävdat att det "finns en övertro på fosterfamiljernas förmåga att ersätta ursprungsfamiljen". Tidigare fosterbarn, som föreningenSamhällets styvbarn påstår att omhändertaganden lett till vanvård och förlorade släktband.

Men kritik har även framförts från motsatt håll, tydligt exemplifierat i fallet Louise,^[6] då socialnämnden i Vetlanda underlåtit att använda 2 § LVU (brister i barnets hemmiljö); enligt kritikerna genom att inte utreda de besvärande tecken som fanns om att allt inte stod rätt till, generellt finns en kritik om att för stor hänsyn tas till föräldrarnas rättigheter. Motsvarande kritik till förmån för ett mer omfattande omhändertagande enligt 3 § LVU (missbruk och kriminalitet mm.) kommer bland annat från föräldrar till missbrukare ochföräldraföreningen mot narkotika som önskar att LVU användes än mer för att avgifta och tvångsvårda missbrukande ungdomar; kritiken som finns går ut på att socialtjänsten är saktfärdig och inte använder LVU förrän narkotikakonsumtionen spårat ur totalt och den "påtagliga risken" för skada är odiskutabel.

Socialstyrelsen skrev i Social Rapport 2006^[7] att "nära nog all social dygnsvård av tonåringar består av outvärderad behandling. Det vill säga att samhället genom tvång, hot om tvång eller övertalning gör dessa ingripande interventioner utan att veta om insatserna har en gynnsam, neutral eller till och med skadlig påverkan på barnens utveckling och livschanser i ett längre perspektiv. Generellt verkar utfallen för de ungdomar som placeras i social dygnsvård på grund av beteendeproblem i tonåren vara så dystra /.../, att de pekar på ett stort behov av utvärderingsstudier och kontrollerade försök med nya insatser eller metoder i denna sektor."

Länsstyrelserna utvärderade 2008 hur kommunerna arbetar med LVU och avgav en kritisk rapport: "Socialtjänstens arbete med familjehemsvården visar på stora brister. Det finns barn som placeras i familjehem utan rättssäkra beslut och utan att familjehemmet först grundligt utretts. Ofta försummar socialtjänsten att följa upp de placerade barnens skolprestationer och hälsa. Besök i familjehemmen sker för sällan och barnens handläggare byts ofta." Vidare att "hanteringen av inkomna anmälningar varierar så mycket mellan olika kommuner att länsstyrelserna konstaterar att barnets bostadsort och inte innehållet i anmälan är avgörande för om barnets situation blir utredd."^[8] Länsstyrelserna och socialstyrelsen har även inlett en granskning av samtliga HVB-hem som skall vara klar i januari 2009, i en första delrapport behövde 144 av de dittills 156 granskade hemmen förbättra sig på en eller flera punkter, de flesta anmärkningarna var dock av mindre allvarligt slag.^[9]

INFO OM LVU, TAGET FRÅN STATENS INSTITUTIONS STYRELSES HEMSIDA.
Vad är LVU-vård?
Av de mer än 20.000 unga som socialtjänsten varje år placerar utanför deras hem kommer drygt tusen till SiS. Medelåldern hos ungdomarna är drygt 16 år.


Majoriteten av de ungdomar som kommer till något av våra särskilda ungdomshem är omhändertagna enligt LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga). En liten andel har ansökt om frivillig vård enligt SoL (Socialtjänstlagen).
Majoriteten omhändertagna på grund av eget beteende
Grunden för ett omhändertagande enligt LVU kan vara antingen att den unge själv lever ett destruktivt liv med exempelvis missbruk eller kriminalitet (3 §, de så kallade beteendefallen) eller att den unges föräldrar inte kan ge det stöd som den unge behöver för att få en bra uppväxt (2 §, de så kallade miljöfallen). Det handlar om att missförhållandena riskerar att skada den unges hälsa eller utveckling och den unge inte kan få den vård hon/han behöver på frivillig väg. Majoriteten av ungdomarna på de särskilda ungdomshem blir omhändertagna enligt 3 § LVU.
Socialtjänsten utreder - förvaltningsrätten beslutar

Förvaltningsrätten fattar beslut om omhändertagandet efter utredning och begäran från den kommunala socialtjänsten. I akuta lägen kan socialnämndens ordförande besluta om ett omedelbart omhändertagande, med förvaltningsrätten måste bekräfta det i efterhand.
Målsättningen med vården på de särskilda ungdomshemmen är att den unge ska kunna återvända till sitt eget hem eller eget boende. Därför ska socialnämnden följa upp vården och var sjätte månad överväga/ompröva om den unge fortfarande behöver vård eller om vården ska upphöra.
Ungdomar med mycket svåra problem

Ungdomarna som kommer till oss har tidigare ofta fått öppenvårdsinsatser på hemmaplan eller fått vård i familjehem eller på privata HVB-hem. Det är först när sådana insatser inte fungerar som socialtjänsten kan ansöka om en placering på de särskilda ungdomshemmen efter beslut i förvaltningsrätten.
Det betyder att det är en grupp ungdomar med mycket svåra problem som får vård på våra låsbara ungdomshem. Utagerande beteende, våld, missbruk och kriminellt beteende är vanliga orsaker till placering. Många ungdomar kommer från familjer med problem och/eller splittrade familjer, och majoriteten har haft problem i skolan.
Genomsnittlig vårdtid fem månader
Majoriteten av ungdomarna som kommer till SiS har fått en akutplacering för att bryta ett destruktivt beteende. De stannar några veckor och går sedan vidare, till exempel till HVB-hem eller familjehem. Många ungdomar får en utredningsplacering under två till tre månader för att socialtjänsten vill ha en utredning innan man beslutar om fortsatt vård och behandling. Ytterligare en grupp får vård och behandling hos oss under längre tid.
Den genomsnittliga vårdtiden är ungefär fem månader. Vården hos oss är en liten del av de insatser som ungdomarna behöver. Vi arbetar därför aktivt för att, tillsammans med socialtjänsten, bygga vårdkedjor.
Individuell behandlingsplan

Ungdomarna bor på små avdelningar med maximalt åtta platser. Varje pojke/flicka får sin egen behandlingsplan som utgår från hans eller hennes problem och förutsättningar. Vi utformar behandlingsplanen tillsammans med den unge, familjen och socialtjänsten.
Behandlingsmetoderna varierar mellan de olika ungdomshemmen och utifrån den enskildes behov. Exempel på behandlingar är Aggression Replacement Training (ART), tolvstegsbehandling, kognitiv beteendeterapi (KBT) och Funktionell familjeterapi (FFT).
Alla ungdomar på våra institutioner har rätt att få undervisning på grundskole- eller gymnasienivå. Vår skolverksamhet har hög lärartäthet och erbjuder undervisning individuellt eller i små grupper.
Delaktighet på flera sätt
Ungdomar som är omhändertagna och som får vård mot sin vilja befinner sig i en mycket speciell situation. Ibland kan det vara svårt att få ungdomarna att känna sig delaktiga, men det är viktigt inte minst för att behandlingen ska ge resultat.
Ungdomarna deltar i planeringen av den egna behandlingen. I brukarforum på institutionen har de möjlighet att säga vad de tycker om verksamheten på avdelningen. De får också information om hur de ska göra för att framföra klagomål och överklaga beslut.
Majoritet nöjd med tiden hos SiS
För att få en bild av vad ungdomarna ser som sina problem, deras uppfattning om behandlingen och hur det gick efter utskrivningen intervjuar personal på institutionerna ungdomarna vid inskrivning, utskrivning och ett år efter utskrivningen. Sedan SiS bildades 1994 har 16.000 intervjuer gjorts.
Intervjuerna visar att en majoritet av ungdomarna är nöjda med sin tid hos oss:

Bilagor

Intervju/genomgång av ett komplett SIS-ungdomshem

Intervjun/genomgången skedde vid SIS huvudkontor i Stockholm, med chefen för kontoret, Ola Karlsson.

Ola började med att berätta övergripande om ungdomshemmen och gav mig broschyrer och liknande för hjälp till mitt arbete. Jag ställde inga frågor utan fick det mesta berättat för mig, frågade då jag inte förstod.

Ola berättade att man skapade Statens institutions styrelse för att man ville ge barnen/ungdomarna en ny chans i livet då de fortfarande är så pass unga. Man skapade därför ungdomshem istället för fängelser till ungdomar mellan åldern 12-21. Om ens barn blir omhändertaget av SIS så betalar staten alla utgifter och om det krävs att hela familjen går i behandling så betalas även detta av staten. Ola berättade även att om man är bosatt i till exempel Stockholm och blir omhändertagen flyttas man exempelvis till Lund. Tjejer och killar delas upp på hemmen och man är cirka 6-8 personer på varje avdelning. Är man väldigt våldsam bor man med liknande på egen avdelning. Det är vanligast att de som är missbrukare, utvecklingsstörda, sexuella förövare eller adoptivbarn hamnar på SIS. Studierna SIS gjort på vilka människor som befinner sig på ungdomshemmen är har visat tydligt att adoptivbarn har oftast svårt att ta sig in i samhället, därför söker de sig ofta till uppmärksamhet där de råkar illa ut och blir till exempel kriminella eller missbrukare. När ungdomar tas in på ungdomshem så har det visat sig att många av de barn som hamnar där är adopterade. Ola berättar att många adoptivbarn hamnar på ungdomshem för att de kommer till ett land och märker att de inte är lika som alla andra. Adoptivbarn anses ha känslan av att passa in och bli ”omtyckta” och få vara med i en grupp. Där av söker de sig oftast till de grupper som ger dem uppmärksamhet och låter dem vara med. Där efter utnyttjas de genom ”prövningar” och liknande tills de hamnar i omedveten knipa.

När ungdomen tas in på hemmet, under tiden på ungdomshemmet och efter tiden på hemmet görs cirka 3 intervjuer på den intagne. En av dessa intervjuer är en kryssintervju med massa frågor som den intagne ska besvara för att få en god bild av den intagnes och dess problem. 25% av alla som tas in på ungdomshem har gått om en klass i skolan eller fler. De tyngsta ungdomarna med mest krävande problem tas till ungdomshemmen med kriminaltransport och börjar en lång resa med otroligt jobbig början. Att vänja sig vid att inte ha tillgång till vad du vill eller framförallt få göra vad du vill är vad ungdomarna med svårast problem utsätts för. Ungdomarna som är på de svåraste avdelningarna har oftast besöksförbud från så väl familj som närstående, just för säkerheten. Brevkontakt och telefonkontakt är tillåten i de fall de finns någon som läser både brev och kollar igenom samtal innan de skickas (breven). Ola avslutade vår långa intervju och pratstund genom att säga att man är i konstant övervakning från den dag du kommer till ungdomshemmet till den dag du lämnar det och cirka 1 år efter utskrivning. Ola hoppas på att siffrorna på antal intagna ska minska för varje år som går.

Intervju med Janne Flyghed, professor i kriminologi

Intervjun skedde på Stockholms Universitet

Professor Janne Flyghed berättade för mig att det är svårt att berätta i detalj om mina frågeställningar då allt man säger blir påverkat.

-       Hur hamnar man på ett behandlingshem?
Janne ansåg att fattigdom och avundssjuka är stora bidragande orsaker till att man hamnar på ett behandlingshem. Man har gjort undersökningar som han tycker är intressanta som visar på att folk som bor i minde förmögna områden, har oförmögna vänner blir en negativ faktor till ens umgänge och även ens eget liv. Janne funderade på om det bara finns negativa bidragande orsaker med ens umgänge eller om man även kan lära sig något utav det. Han berättar för mig att man tolkar om det är person eller situation och man har kommit fram till att det är oftast situationen som råder till kriminalitet.

-       Finns det sjukdomar som ADHD som ger en större chans till att bli kriminell?
Janne kunde inte besvara denna fråga då han inte är utbildad doktor som kan se huruvida det påverkar en person till att bli kriminell. Han kunde däremot dra slutsatsen att detta kan stämma att folk som har ADHD kanske har lättare att bli kriminella då det ofta har svårt att kontrollera sitt beteende. Sedan kan man även enligt statistik att många som är på behandlingshem har ADHD eller andra störningar.

-       Är det mer eller mindre kriminalitet i olika städer? Varför?
I denna fråga berättade Janne att hans egen åsikt och erfarenhet av livet är att områden som har en sämre standard kanske innehåller mer folk med svår uppväxt och liknande. Där av drog Janne slutsatsen att de som haft en jobbig uppväxt i stökiga områden/städer lättare blir kriminella.

-       Varför tror man att kriminaliteten ökas och sänks? T.ex. Högre stöld nu än 80-talet.
Janne berättade för mig att han anser att kriminaliteten ökar idag för att klasskillnaderna syns så tydligt idag. Förr i tiden kunde klasskillnaderna synas men inte på samma sett. Återigen går Janne tillbaks till skillnaden mellan olika områden i städer. Han nämner det ganska drastiska exemplet att det nästan inte bor någon överklass/rika människor i Tensta. Janne menar på att idag visas det tydligt att är du rik har du exempelvis en smartphones, en viss typ av kläder, en väska från ett visst märke och går i den skolan. Förr i tiden märkte man det genom att de rika var ofta ganska tjocka, för att visa att de hade mat. Du gav man sig på att stjäla exempelvis mat. Idag stjäl man telefoner, kläder och andra teknikprylar som dyra datorer och kameror. Slutsatsen av denna frågade blev att idag är saker och ting mer lättillgängligt än förr. Förr i tiden hade man inte datorn och telefonen löst i väskan, men det har man idag.

Intervju med ”Nils Johansson”, satt inte på ungdomshemmet Stigby vid intervjutillfället.

Vid första samtalet med Nils visade jag att jag var en öppen människa som verkligen ville förstå hans situation och inte dömde honom. Nils började berätta hans liv i översikt från barndom till idag.

Vad tror du påverkade att du idag är kriminell?

Nils berätta för mig att redan när han var liten så umgicks han mycket med några killar som var hans närmsta vänner. De växte upp i en förort till Kalmar och redan i tidigt stadium började vännerna snatta godis och liknande. Vidare gick det längre och längre hela tiden. Till slut försökte de sno mer och mer saker. I hans uppväxtort bodde det mest invandrare, det var ett relativt fattigt område enigt Nils och han säger att han tror att den enorma avundsjukan till att vara som de andra barnen i skolan och ha lika mycket pengar fick honom och hans vänner att börja snatta och till slut blev det ett beroende att ta från andra. Nils familj består av fyra personer, hans mamma och pappa och hans lillasyster. Redan i tidig ålder fick Nils stryk för att han glömde något, inte var hemma i tid och liknande. Han säger att det påverkade honom till att han idag anser att det är okej att slå andra. Hans syster utsattes aldrig för hon var hans lillasyster. När Nils var 9 år kom socialen in i bilden genom både skolan och att han misskötte skolan rejält. Fram tills Nils var 12 år var socialen i bakgrunden av hans familj, besökte ibland hemmet och kollade läget. Vid 12 års ålder fick Nils sin första fosterfamilj i Libro (utanför Kalmar). Han bodde där i cirka ett år sedan flyttade han hem till sina föräldrar igen. Hans andra fosterfamilj blev en ensamstående kvinna i Västervik. Vid den här tiden var Nils 15 år och kriminaliteten hade blivit värre. Han sattes därför hos den ensamstående kvinnan Lena i en liten håla i Småland (Blackstad). Han stannade under hela 9onde klass hos Lena men flyttades sedan igen hem till sina föräldrar. Han stannade hos sina föräldrar i lite mindre än ett halvår då Socialen märkte att det inte fungerade för 3e gången. Den 3e fosterfamiljen blev i Karlskrona där Nils stannade i 6-7 månader, då han var 16 år och hade slutat skolan.

Efter Karlskrona familjen fick Socialen nog när urinprovet visade positivt flyttade Nils till Råby ungdomshem för 21 åtalspunkter. Råby är en sluten anstalt, där han dömdes för både LVU (6-7 månader) och LSU(3 månader). Efter denna tid gjordes en utredning på Nils då han fick flytta till ett HVB hem utanför Karlskrona i 8 dagar. Ett HVB hem är ett öppet behandlingshem där barn kopplade till socialen kan bo. Återigen visade urinprovet positivt och då flyttade Nils till Stigby ungdomshem som är sluten tvångsvård. Där satt han mellan 17-18 års ålder. Under denna tidsperiod rymde Nils från behandlingshemmet och åkte till Thailand med hans familj som vid detta stadium inte visade ett särskilt stort intresse för att Nils skulle vara kvar på behandlingshemmet. På planet på väg hem häktades Nils och åkte direkt tillbaks till den slutna ungdomsvården på Stigby.

Idag bor Nils ensam och går första året i gymnasiet (industri, smed och plåt). Socialen har gett honom en egen lägenhet där de tror att han bor, men han äger i verkligheten en egen lägenhet där han spenderar tiden utom när socialen kommer på besök är han i socialens lägenhet. Blir han tagen av polisen idag vid 18 års ålder åker han in i ett riktigt fängelse i 1 ½ år.

Han träffar delvis familjen och då är det lugnt. Mest kontakt med systern vida telefon och dator. Bryr sig otroligt mycket om sin familj.

Åtalslista:

·      Brott emot vapenlagen

·      Narkotika innehav (Flera)

·      Väpnat rån (2)

·      Grovt rån

·      Grov misshandel (9)

·      Mordförsök (2)

·      Ofredande (Kränkt person)

·      Våld mot polisman

Jag som har skrivit denna blogg kommer att vara anonym då jag inte vill gå ut med vem jag är. Bloggen är mest till för att folk som är intresserade ska kunna läsa om lagen.