Vad innebär LVU?

Den här lagen verkar vara stiftad i ett gott syfte. Tyvärr finns det utrymme att missbruka lagen, vilket görs regelbundet enligt vissa. Förmodligen stiftades lagen för att det fanns ungdomar i behov av tvångsomhändertagning och vård. Ungdomshemmen skapades troligtvis för att dessa ungdomar skulle få behandling och en trygg miljö istället för att sitta i fängelse. Den anonyme unge mannen på Stigby ungdomshem som intervjuades, hade blivit tvångsomhändertagen ett flertal gånger sedan tretton års ålder. Han hade bott i ett flertal fosterfamiljer och varit intagen på Stigby och andra ungdomshem till och från i ett antal år.

Han ansåg att tvångsomhändertagandet och boendet på hemmet inte hjälpte honom, då han aldrig träffade någon som förstod honom. Enligt den unge mannen berättade personalen för de omhändertagna på ungdomshemmet att deras beteende var felaktigt, men de försökte aldrig sätta sig in i den intagnes situation.

Mer sympati hade kanske fått denna kille att ha en positivare åsikt om tvångsomhändertagande och ungdomshem.

Å andra sidan kan man hoppas att det finns ett flertal ungdomar som tycker att tvångsomhändertagandet och boendet på ungdomshem har hjälpt dem till ett bättre liv. Om detta är fallet har man åtminstone lyckats hjälpa några ungdomar i nöd med hjälp av lagen.

Man kan ifrågasätta tanken med att flytta ungdomarna ifrån deras hemort, familj, släkt och vänner. Hjälper det eller förvärrar det situationen när man gör något så drastiskt som att inkräkta på en persons integritet?

Att flyttas från sin uppväxtort och familj är självklart ett trauma. Dock kan det hjälpa personen i fråga att komma till en annan miljö som förhoppningsvis kan erbjuda mer trygghet och ”bättre” umgänge.

Tidigare kanske man har haft umgänge med andra ungdomar med problem vilket kan förvärra ens egen situation. Flyttas man därifrån kan detta vara en chans för livet att våga förändra sitt beteende och en chans att skapa sig ett tryggare liv.

Negativa konsekvenser för individen

Det verkar vara svårt att finna information om hur barnen egentligen mår under behandlingstiden. I de texter som lästs har ingen information uppkommit om hur det är för ungdomen under tiden på ungdomshemmet. Det enda som kan läsas om är vad de behandlas för. Vad händer egentligen under behandlingstiden då vissa som behandlats på hemmen är så negativa emot dem? Man undrar och finns det något svar. Mycket inom detta område verkar ske bakom stängda dörrar, vilket ger upphov till oro, speciellt då man läser att lagen ibland missbrukas. Då till och med Barnkommissionen kritiserar lagen undrar man om den är bra för individen som omhändertas genom den. Vad händer när en intagen ungdom fyller arton år eller i vissa fall tjugoett och inte längre får behandlas med ungdomsvård? Det verkar vara svårt att hitta fakta om detta ämne, och det kan vara därför många anser att det finns många negativa konsekvenser för individen. Om det hade varit lättare för omgivningen att hitta statistik och eventuella uppföljningsprogram, hade lagen kanske inte kritiserats lika mycket.

Man tvångsomhändertar ungdomar och drar dem ifrån sina föräldrar. Hur nyttigt är det och vad ger socialtjänsten rätten till att överta vårdnaden över ett barn? Som nämnt i faktadelen lär barnen få trauman för livet genom detta.

I vissa fall är föräldrarna problemfria men barnen har hamnat i fel umgänge och har till exempel ett destruktivt beteende. Varför ska föräldrarna straffas för detta och varför ska socialen ta över rollen som vårdnadshavare och inte låta barnets biologiska föräldrar få vara det?

Detta är en fråga som ständigt diskuteras i media angående LVU och Socialtjänsten. Frågan är viktig då den så djupt inkräktar på både den berörda ungdomens och dess familjs integritet.

Hur man kan bestämma att ett barn kan bli hämtat utan förvarning av polis eller socialtjänst är helt fel enligt många. Genom detta ger man både barnet, föräldrarna och familjen i helhet en stämpel och en utsatthet i samhället. Rykten sprider sig snabbt i skolor och mindre samhället.

Föräldrarna påverkas oerhört mycket och frågan är hur man går vidare i livet efter att ens barn blivit hämtat utan förvarning? Att mista rollen som vårdnadshavare över sitt egna biologiska barn är en oerhört djup sorg och inte nog med detta får de heller inte träffa sitt barn när de vill.

Om man växer upp med opassande föräldrar är det kanske bättre att leva på ett hem där folk faktiskt bryr sig och man har chansen att få börja om i livet. Alltså för självklart LVU mycket bra med sig också.

Oavsett om man verkligen behöver hjälp av LVU kan det bli negativt då man lätt kan förlora kontakten med ens föräldrar och släkt. Även om föräldrarna kanske inte anses vara de bästa vårdnadshavarna så tror jag ändå att det är viktigt att behålla kontakten med ens biologiska föräldrar.

Inte nog med att barnen dras ifrån sina föräldrar, de får även ofta flytta runt bland olika ungdomshem och fosterfamiljer. Det ständiga flyttandet och att aldrig finna en trygghet tror jag skadar barnet allvarligt. I tidig ålder och även i tonåren tror jag att det är viktigt för barnet/ungdomen att finna en trygghet i livet att veta att man har ett fast hem.

Den unge mannen som intervjuades från ungdomshemmet berättade även att han aldrig fått den tryggheten andra barn och ungdomar har. Han saknade känslan av att kalla något hemma och att få ”åka hem”. Han har alltid flyttats runt mellan olika människor och aldrig vetat hur länge han får stanna. De gånger han faktiskt fått åka till sina riktiga föräldrar vet han inte hur länge han får stanna. Detta innebar för honom att han aldrig gjorde sig tillrätta någonstans.

Precis som den intervjuade unge mannen ansåg, tror även jag att om det fanns mer tid för personalen på ungdomshemmet att lyssna på, och försöka förstå de boende, skulle säkert tiden på ungdomshemmen vara mer givande. Jag anser att det är viktigt att försöka förstå, och visa sympati för de intagna när man jobbar på ett ungdomshem. Jag tror säkert att de som arbetar på dessa hem gör sitt bästa, men att deras välmenande ord och handlingar ibland missförstås av ungdomarna. Ett exempel var den intervjuade mannen som ansåg att personalen bara försökte få de intagna att känna sig skyldiga.

Mycket handlar antagligen om att försöka få den unga anse att vården är betydelsefull. Det är svårt att få vården att hjälpa om den unga inte förstår att behandlingen är meningsfull. Alltså är det viktigt att personalen på bästa sätt försöker förmedla vikten av att vara på behandlingshemmet, trots att det mesta kanske känns tungt för ungdomarna.

Hur hade samhället sett ut om LVU inte hade funnits?

Min åsikt är att LVU är en viktigt lag som hjälper många utsatta barn och ungdomar. Som med mycket finns det en baksida även med LVU men troligtvis väger fördelarna över nackdelarna.

Om denna lag inte funnits hade vi nog sett mer kriminalitet och en större psykisk ohälsa bland de unga i Sverige. Detta då fler hade levt i destruktiva miljöer.